Jag var tvungen att prova denna idag efter att ha upptäckt en nyhet. Jag var lite skeptisk, men den var faktiskt riktigt god! Jag har redan ätit hela :)
Vi funderar på semester till Marocko. Tar inte jättelång tid att åka, behöver inte vara borta jättelänge och det kostar inte jättemycket pengar men är ändå hyfsat varmt trots att det kanske inte är badtemperatur i vattnet. Någon som varit där?
Visst är det ganska snällt att baka bröd att bjuda helgens övernattningsgäster på... Kanske skulle göra det?
Vad är det för kryddor i sourcream & onion-dippen? Har man tillsatt extra gräddfilssmak eller innehåller det bara lök? I vilket fall är den inte god.
Historien till att jag så gärna ville ha Paolo Robertos kokbok Mina Fastrars Mat är lång och jag tänker ta den en annan dag i ett sammanhang den passar bättre. Jag fick iallafall boken i julklapp och det är jag mycket glad för. Att bläddra runt bland Paolos italienska fastrars recept gör att man blir riktigt hungrig. Och jag är särskilt lycklig över att han har precis hur många fastrar som helst!
Det här är tvillingfastrarnas recept på risotto med svamp och saffran, 4 personer.
3 dl arborio- eller avorioris
1 gul lök
1 paket saffran (½ g)
ca 9-1,1 liter svampbuljong + ca 1 dl av blötläggningsvattnet
25 g torkad karljohansvamp
2 msk olivolja
50 g smör
100 g riven mild ost
1 dl riven parmesan + lite extra till servering
(Bacon)
Lägg den torkade svampen (vi använde en svart svamp Oscars mamma gett oss, ingen aning om vad det var, men den smakade gott iaf) i en skål och täck med vatten. Låt svampen ligga i blöt i 30 minuter. Sila av och spar blötläggningsvattnet. Skär svampen i små bitar.
Hacka löken. Värm upp oljan i en kastrull och fräs löken varsamt så att den blir genomskinlig utan att ta färg.
Rör ner ris, svamp och saffran. Häll i hälften av svampbuljongen och koka långsamt utan lock i 20-30 minuter. (Andra risottorecept brukar rekommendera att man häller i lite buljong i taget och låter det koka bort allteftersom, så gjorde vi!). Rör om och späd kontinuerligt under koktiden med buljong och blötläggningsvatten.
Blanda i smör (nix), ost och parmesan och servera den härligt krämiga risotton med lite extra riven parmesanost på toppen.
Jag älskar risotto från början! Men med det sagt måste jag tillägga att det här är en av de bättre risottona (plural?) jag ätit.
Bara för att det är sån jag är ändrade vi lite i receptet. Vi hade någon annan slags svamp, men till och med Paolo rekommenderar att kantareller kan smaka utmärkt! Vi uteslöt smöret och tillsatte bacon för att få det lite matigare och lite saltare. Jag tror dessutom att nästa gång jag gör den (för det blir en nästa gång!) kommer jag utesluta den vanliga osten och bara satsa på parmesan.
Slutligen: mycket god risotto! Perfekt kombination av smaker, och även de som inte är så förtjusta i saffran i maten kommer att uppskatta den här. Smaken är inte särskilt distinkt men kompletterar svampen på ett utmärkt sätt, sticker fram precis bara där den behövs! Vi hade ett tillbehör från samma bok som även det matchade perfekt!
Receptet kommer från Cecilias fikastunder som är en väldigt mysig bok!
Jag är inte bra på nyårslöften, dels brukar det vara ganska mycket som står på spel, dels kommer jag aldrig på något bra..
Jag tänkte istället prova mig på ett nymånslöfte, men jag är inte bra på månar heller, har aldrig lyckats lista ut om det är den vita eller svarta cirkeln som betyder nymåne respektive fullmåne. Igår var det en vit cirkel i min almanacka och då tänkte jag att ett nymånslöfte kanske skulle vara passande :) Men inte då... Jag har insett att det är den som betyder fullmåne. Och fullmånslöfte låter inte så himla roligt. Vi lägger alltså ner idén.
Det jag hade tänkt komma fram till efter allt det här funderandet är iallafall att jag vill utmana mig själv att åstadkomma någonting nytt varje månad. Det kan vara precis vid som helst, men det jag är mest sugen på just nu är rödbetskakan i Vinterns Söta.
Detta är alltså mitt löfte:
Innan den 23 februari ska jag ha bakat rödbetskaka. Slå mig på fingrarna om jag inte håller det!
Större delen av förra veckan spenderade jag på Sälens Högfjällshotell. Jag var iofs där på jobb och konferens, men det som förutom en massa andra häftiga upplevelser gör att jag kommer minnas hotellet är maten! Helt underbar mat. För oss som var där mellan lördag och torsdag innebar det restaurangmat hela veckan.
Det var en blandad kompott mellan kött och fisk och kyckling och vi hann med hela tre stycken trerättersmiddagar. Förutom väldigt välkomponerade middagar ska det ges en stor eloge till someliern som lyckats matcha maten med väldigt bra vin!
Trots att jag förhåller mig aningens avståndstagande till mat som indikerar att det tidigare haft fyra ben och gått omkring i gröngräset måste jag säga att min absoluta favorit på hela veckan var de spare ribs vi fick till lunch på onsdagen, jättejättejättegoda! Och om jag får nämna en liten grej till älskade jag knäckebrödet de serverade till lunchen från Pyramidbageriet i Dala-Järna.
Min rekommendation till alla skidåkare i området är att titta in på åtminstone en måltid, för det är det värt. Och om man inte har lust med det kan man iallafall ta sig en tur till våffelstugan och sitta i mysiga sittgrupper och serveras våfflor med grädde och sylt och kaffe ur gamla kopparkannor.
Som några kanske minns önskade jag mig ett antal receptböcker i julklapp. Jag fick två av dem, vilket är klart över förväntan! Den ena var Vinterns söta som provats hejvilt före jul på bloggar lite här och där. Däremot har jag inte hittat någon som provade receptet jag tyckte såg helt klart intressantast ut... Geléhjärtan!
I vanliga fall är jag inget fan av geléhjärtan, men om man faktiskt kan göra egna blir det mycket roligare. Det var ju inte ens svårt. Och ni måste erkänna att de är ganska snygga...
ca 20 bitar
6 gelatinblad
50 g glukos
1 dl strösocker
2½ dl vatten
6-7 droppar flytande arom/smaksättning
några droppar karamellfärg
strösocker
citronsyra
Silikonformar för godis eller mjuka isbitsformar
Olja in formarna. Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten.
Blanda glukos, socker och vatten i en tjockbottnad kastrull. Koka över medelhög värme till 122 grader.
Värm under tiden de urkramade gelatinbladen med ca 2 msk vatten långsamt i en kastrull och rör försiktigt tills gelatiner är helt upplöst. Observera att gelatinet absolut inte får koka.
Ta sockerlagen från värmen och blanda i det smälta gelatinet, aromen samt några droppar karamellfärg. Låt temperaturen sjunka till ca 70 grader. Fyll sedan formarna med massan.
Låt svalna och stelna i rumstemperatur över natten. Rulla sedan gelébitarna i strösocker. Gillar du sura godisbitar kan du blanda lite citronsyra i sockret som du rullar bitarna i. Eller strunta i socker och stryk istället lite matolja på gelébitarna så klibbar de inte.
Kommentarer:
Allt godis till jul kan man ju faktiskt inte göra själv. Men är det inte mycket roligare att få en sån här fin strut från Skärgårdskonfekt istället för en Alladinask. Här behöver jag inte ens slåss om de godaste pralinerna ur det undre lagret. Jag har hela struten för mig själv! Detta är en julklapp från min bror och det är jordgubbstryfflar som var riktigt goda med mycket smak av äkta jordgubbar!
Jag undrar bara en sak... Vem var först med förpackningen? Åre chokladfabrik eller Skärgårdskonfekt?
Mycket, mycket, mycket god dessert med lagom blandning av sött och friskt!
4 portioner
Hallon
½ dl hallonsaft
½ dl vatten
½ dl gelésocker
100 g vit choklad
3 dl grädde
1 dl gelésocker
Lägg hallon i botten på 4 glas.
Koka upp saft, vatten och socker. Fördela saften över hallonen. Ställ i kylskåp för att stelna.
Lägg choklad, grädde och socker i en kastrull och smält på svag värme. Låt därefter koka i ½ minut. Ställ åt sidan för att svalna. Fördela därefter blandningen på gelén. Ställ hallonpannacottan i kylskåp till serveringen.
Väldigt enkelt att göra och blir både snyggt och gott! I originalreceptet serverade man i champagneglas, men i brist på sådana, blev det dessa. Tilläggas bör också att det är dansukker som står för receptet och att det är deras gelésocker multi som har använts. Kan ej garantera något med annat slags socker alltså, men det bör väl kunna fungera ändå...
Trots mitt lite lätt kritiska inlägg om julmat (eller kanske på grund av) är jag nyfiken på vilka er absoluta måsten på julbordet är. För att inte varenda rätt man brukar ha ska komma med, är det topp-5 som gäller och det ska vara väl genomtänkta svar.
Mina egna är (utan rangordning):
VAD är det som säger att man måste äta köttbullar, prinskorv, skinka och jansson till jul?
VARFÖR vill man överhuvudtaget stoppa i sig mängder av alla tusen olika rätter som står på julbordet bara för att det alltid gjort det och för att alla ska få det de vill ha?
VEM tusan kom på att man skulle äta gröt till efterrätt efter de ovanstående tusen rätterna?
Framförallt förstår jag inte HUR man kan försvara julmaten med att det är speciellt när det allra mesta är sånt man i vanliga fall slänger ihop när man inte har något annat hemma eller inte orkar laga ordentlig mat....
Som ni förstår är jag inget jättefan av julmat. Jag tycker det är idiotiskt att en massa kvinnor( för det är faktiskt flest kvinnor fortfarande) står varje kväll i december för att förbereda en portion av varje rätt till hela familjen, vilket innebär för en familj på fyra cirka 40 enportionsrätter....
Ni vet ju själva hur mycket man brukar äta av det. Hur ofta tar julmaten slut på julafton liksom? Sen, för att man inte kan slänga maten, måste man äta detta tre gånger till, samma vecka! Då har den dessutom ofta ändrat färg och ser allmänt sunkig ut.
Jag tycker inte man har rätt att klaga på att man mår illa eller får sura uppstötningar när man frivilligt satt i sig denna saliga blandning...
Mitt förslag till nästa år är att göra en enkätundersökning bland dem som kommer att vara med vid middagen vad som egentligen är viktigt. Jag tror inte alla måste äta köttbullar på julafton när många gör det relativt ofta ändå... Är gröt verkligen det man vill trycka i sig på toppen av all mat? Kan man inte äta jansson till lunch på annandagen istället?
Jag tror att mitt allra största problem med julmatseländet är traditionalismen.
-Vi MÅSTE ha det och det och det och det.
-Jaha okej, varför då?
-För det har vi ALLTID haft!
Vilken anledning är det? Det är så dumt att jag blir trött....
Det är inte så att jag hatar all julmat, jag tycker också det är mysigt och jag älskar plockmat, men varför måste man göra så mycket och varför måste man ha samma rätter varje gång? Jag tycker det är roligare att variera sig om man nu ska ha samma koncept som alltid. Jag hade avokadosill ett år som var jättegod och jag skiter fullständigt i att det kanske man inte hade på bordet på artonhundratalet.
I år åt jag uteslutande fisk på julaftonen. Och när jag kommer att ha mina egna julbord istället för att åka runt till olika delar av familjen i framtiden är det också det som jag kommer att servera, vill man ha något annat är man hjärtligt välkommen att ta med det själv!
Under några år vägrade jag julmaten och åt köttfärspaj istället. Inte så juligt kanske, men spelar det någon roll? Jag skulle inte ha något emot att äta en god köttbit på julafton, något vilt kanske med en god sås, och en riktigt lyxig söt dessert som avslut... Jag gissar att jag skulle tycka lika mycket om familj och vänner för det och julstämningen sitter väl i just stämningen och inte i vad man äter?
