Årets kantareller

De första kantarellerna - finns det något bättre?! Ser så mycket fram emot trattisarna i höst! Det är ju kanske årets höjdpunkt, att få gå ut i höstsolen och uppleva fröjden då man ramlar över klungorna som bara väntar på att plockas :)

Trattkantarellsoppa

Det har just ramlat ner ett mail från svärmor i min inbox. Mailet innehåller ett recept på trattkantarellsoppa som verkar fantastiskt trevligt. Jag kommer absolut att testa receptet vid tillfälle! Delar självklart med mig till er alla för det är ju snart hög tid att ge sig ut efter trattisar!

Trattkantarellsoppa

6 portioner

90 g torkade trattkantareller (motsvarar ca 2½ liter färska)

2-3 msk smör

6 msk vetemjöl

7 dl avrunnet svampspad

8 dl vatten

3 grönsaksbuljongtärningar

1½ msk tomatpuré

50 g ädelost

3 dl créme fraiche

2 tsk pressad citron

Finhackad persilja

Gör så här:

Grovkrossa den torkade svampen med handen. Häll över så mycket vatten att svampen är helt täckt och låt den ligga i blöt i minst en timme. Låt den rinna av i ett durkslag. Spara blötläggningsspadet. Värm svampspadet, vattnet och buljongtärningarna i en kastrull. Smält smöret i en stekpanna och stek svampen på svag värme i 5 - 10 minuter. Lägg över svampen i en stor kastrull. Pudra över mjölet och rör om väl. Tillsätt buljongen, lite i taget, under omrörning. Smaksätt med tomatpuré och ädelost och låt soppan koka ca. 10 minuter. Tillsätt créme fraiche och citronsaft och smaka av kryddningen. Strö över hackad persilja strax före servering.

Gula kantareller är ju förstås också mycket, mycket trevligt!

Äppel, päppel, pirum, parum...

Häromdagen fick jag en hel kasse äpplen från en väldigt snäll kvinna på mitt jobb. Jag har inte hunnit hittills men nu måste jag ta reda på dem så det hackas, kokas och fryses för fullt.

Jag undrar om det är någon som har något roligt tips på vad man kan göra med äpplena förutom det "vanliga"? Eller finns det någon av er som tycker att just ni har det allra bästa receptet med äpplen? Dela gärna med er! :)

Och, om någon har vägarna förbi Albäcksgatan i Sundsvall på onsdag kväll så utlovas härmed äppelpaj efter kl 19.00!

Äntligen höst!

Morötter, vitkål, kålrötter, rödbetor, palsternackor! Det finns så mycket goda rotsaker under hösten att jag blir alldeles salig!

Så - idag har jag ätit kålpudding :)

MMmm MMmm MMMmmm!!!

(och här skulle jag lägga in en fin bild - men den enda jag får in står på hög kant så jag orkade inte mecka mer idag)

Jag älskar kålpudding. Jamän det gör jag! Kan äta hur mycket som helst - och är lika förtjust i vegetarisk kålpudding. Såg ni, förtjust - hahaha. Jaja, you get the point - I like kålpudding.

Kan dela med mig av nåt enkelt men vettigt recept snart om det finns intresse. Idag blev det mest bara hack, hack, hack av vitkål som smörfrästes och sedan fick koka med lite vatten och mycket sirap, stekt köttfärs som sedan varvades med kålen i en form, lite grädde och en skvätt soya ovanpå - allt utan någon som helst mätning (ja - jag vet att det inte är så lätt att följa det). Självklart äter jag kålpudding med kokt potatis, brunsås och lingonsylt. Hell yeah.

Mer rotsaker blir det snart igen!

En helt vanlig höst i Myckelgensjö...?

Mycket kan man ha att säga om att umgås mycket med sin mor, men en sak är säker - man kan lära sig vääääldigt mycket. Så, därför blir det här inlägget lite av en hyllning till min mor och hennes visdom, kunskaper och tålamod.

Japp, en mamma-hyllning (och lite pappa) så här en vecka innan fars dag.

Under sommaren och hösten har följande (och lite till) ägt rum i Myckelgensjö med omnejd. Det har plockats lingon, blåbär, vinbär, hallon, hjortron, äpplen, tomater och svamp. Det har syltats och saftats och rensats, frysts in och bubblat i grytor. Morotslandet har gallrats för att en kväll i oktober (med cia som vittne och assistent) kunna dra upp ett helt gäng fina och smakrika morötter - ja de smakar mycket mer än de man köper, samma sak gäller tomaterna.

Allt detta sker tack vare den "ta vara på det som finns därute-mentaliteten" som regerar hos mina föräldrar. Kulmen på hamstringen och den mest nyttiga repetitionen och lektionen i livsmedelslära hittills i år ägde så rum under denna avslutande vecka i oktober och därför blir det en lite längre redogörelse.

Den består av kött, kött, kött, kött, kött och mera kött.

Det nedanstående kommer kanske att låta äckligt för en del, men det här ska vara lite hard core så suck it up eller strunta i att läsa resten. I alla fall, eftersom det är slakttider, och mina föräldrar är kloka nog att utnyttja det som erbjuds lokalt, spenderades tisdagens kväll på följande sätt;

Jag skar och drog bort senor och fett från kött, skar kött i bitar (jaja, lite i fingret också), malde och paketerade köttfärs (typ 50 påsar), halkade runt med stövlar på ett lite blodigt och fettigt golv, revben sågades i mindre bitar för att få plats i backar, jag sympatifrös ända in i märgen med kompisen som hängde bredvid mig i en krok från taket och med något sämre möjligheter att själv få upp värmen någonsin igen och jag tittade fascinerat på mr styckmästare som karvade fram fransyskor, entrecôter, filéer, rostbiffar och rostfiléer på löpande band. Ja rostfilé skrev jag - hade inte en aning om att det fanns nåt sånt förrän i tisdags...! Tydligen en fin bit så kom ihåg det! Efter det här blev frysarna hemmavid ganska välfyllda...

Hm, ja just ja - sen fortsatte ju jag och min mor (min far hade lämpligt åkt iväg på ett stockholmsuppdrag) att skära grytbitar och paketera i några timmar till, dock inomhus och hemmavid. Eftersom klockan var ganska mycket vid det här laget så fick resterande uppgifter vänta till onsdagen - tack och lov för jag var så trött så trött.

Onsdag. Då kokade vi kött. Mmm, jääääättegott luktar ju det... Men, det kokades och skummades och buljongades och rensades lite till i alla fall. I detta läge återuppväcktes även mina minnen från tidigare år - fettet och senorna från köttet blir som klister och fastnar överallt! Kokt kött maldes sedan på löpande band tillsammans med lök, hälldes över i en stor gryta och kokades med buljongen från kokningen tidigare, mycket salt och mycket peppar. När det var gjort fick det kallna och paketerades sedan som världens godaste pölsa - utan en massa konstiga tillsatser. Mycket pölsa blev det :)

Eftersom jag inte varit hemma vid de här kött/fläsk/älgtillfällena på några år så var det verkligen nyttigt att göra det på riktigt igen - och anledningen till att det här inlägget blev så lååångt! Man glömmer ju så lätt hur det är när man går till affären och köper det som är färdigpaketerat, sen är det ju så klart riktigt skönt att veta var köttet kommer ifrån och att de stora liven haft det bra när de betat i Grundtjärn eller Kläppsjö. Tack Robert och Greta för det :)

Och, eftersom jag började med att säga att det var en hyllning till min mamma så avlsutar jag med ett tack till henne - för att du är så klok och kan ta vara på det som finns nära och för att du lär mig så mycket nyttigt.

Älskade trattisar

Detta är skörden efter en timmes promenad i skogen, en solig dag förra veckan. Under lite ris, bland mossan hittade vi en hel del trattkantareller! Innan kantarellerna lades för torkning passade vi på att smörsteka några för att förtäras på knäckemacka med extra mycket smör på! Känns skönt att ha ett litet, litet lager av himmelriket inför mörka vintern :)

Kantareller

Det är olagligt att inte äta minst en smörgås med smörstekta kantareller den här årstiden.

Salt och peppar räcker, men det är gott med lite persilja också, jag brukar använda fryst. Jag är van att äta mina kantareller på en toast, men på knäckebröd är det nästan godare. Jag fick det serverat på rutigt knäckebröd häromdagen, men idag gjorde jag det med Vikas nya delikatessknäcke med havssalt och koriander. Det var verkligen jättegott!

This post in English.

Höst

Japp, nu är det väl officiellt. Nu är det höst. Sitter här och snorar och huttrar med vantar på inomhus. Får lite värme från tangenterna på datorn. Vill bara passa på att påminna om något av det enklaste men också något av det godaste man kan göra i höstmörkret, nämligen den traditionella blåbärspajen:

Jag har inga exakta mått på den här då jag brukar höfta när det gäller smuldegen. Lägg i alla fall en massa blåbär i en pajform så de täcker botten. Ta ca 2-3 dl vetemjöl, ca 2 dl socker och 2 tsk vaniljsocker och rör ihop med en skål. Knåda sedan ner ca 100 g rumsvarmt smör i mjölblandningen så att det blir mjöligt och fint. Strö smulet över blåbären och grädda i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Mumma!