söndag, november 02, 2008

En helt vanlig höst i Myckelgensjö...?

Mycket kan man ha att säga om att umgås mycket med sin mor, men en sak är säker - man kan lära sig vääääldigt mycket. Så, därför blir det här inlägget lite av en hyllning till min mor och hennes visdom, kunskaper och tålamod.

Japp, en mamma-hyllning (och lite pappa) så här en vecka innan fars dag.

Under sommaren och hösten har följande (och lite till) ägt rum i Myckelgensjö med omnejd. Det har plockats lingon, blåbär, vinbär, hallon, hjortron, äpplen, tomater och svamp. Det har syltats och saftats och rensats, frysts in och bubblat i grytor. Morotslandet har gallrats för att en kväll i oktober (med cia som vittne och assistent) kunna dra upp ett helt gäng fina och smakrika morötter - ja de smakar mycket mer än de man köper, samma sak gäller tomaterna.

Allt detta sker tack vare den "ta vara på det som finns därute-mentaliteten" som regerar hos mina föräldrar. Kulmen på hamstringen och den mest nyttiga repetitionen och lektionen i livsmedelslära hittills i år ägde så rum under denna avslutande vecka i oktober och därför blir det en lite längre redogörelse.


Den består av kött, kött, kött, kött, kött och mera kött.

Det nedanstående kommer kanske att låta äckligt för en del, men det här ska vara lite hard core så suck it up eller strunta i att läsa resten. I alla fall, eftersom det är slakttider, och mina föräldrar är kloka nog att utnyttja det som erbjuds lokalt, spenderades tisdagens kväll på följande sätt;

Jag skar och drog bort senor och fett från kött, skar kött i bitar (jaja, lite i fingret också), malde och paketerade köttfärs (typ 50 påsar), halkade runt med stövlar på ett lite blodigt och fettigt golv, revben sågades i mindre bitar för att få plats i backar, jag sympatifrös ända in i märgen med kompisen som hängde bredvid mig i en krok från taket och med något sämre möjligheter att själv få upp värmen någonsin igen och jag tittade fascinerat på mr styckmästare som karvade fram fransyskor, entrecôter, filéer, rostbiffar och rostfiléer på löpande band. Ja rostfilé skrev jag - hade inte en aning om att det fanns nåt sånt förrän i tisdags...! Tydligen en fin bit så kom ihåg det! Efter det här blev frysarna hemmavid ganska välfyllda...

Hm
, ja just ja - sen fortsatte ju jag och min mor (min far hade lämpligt åkt iväg på ett stockholmsuppdrag) att skära grytbitar och paketera i några timmar till, dock inomhus och hemmavid. Eftersom klockan var ganska mycket vid det här laget så fick resterande uppgifter vänta till onsdagen - tack och lov för jag var så trött så trött.

Onsdag. Då kokade vi kött. Mmm, jääääättegott luktar ju det... Men, det kokades och skummades och buljongades och rensades lite till i alla fall. I detta läge återuppväcktes även mina minnen från tidigare år - fettet och senorna från köttet blir som klister och fastnar överallt! Kokt kött maldes sedan på löpande band tillsammans med lök, hälldes över i en stor gryta och kokades med buljongen från kokningen tidigare, mycket salt och mycket peppar. När det var gjort fick det kallna och paketerades sedan som världens godaste pölsa - utan en massa konstiga tillsatser. Mycket pölsa blev det :)

Eftersom jag inte varit hemma vid de här kött/fläsk/älgtillfällena på några år så var det verkligen nyttigt att göra det på riktigt igen - och anledningen till att det här inlägget blev så lååångt! Man glömmer ju så lätt hur det är när man går till affären och köper det som är färdigpaketerat, sen är det ju så klart riktigt skönt att veta var köttet kommer ifrån och att de stora liven haft det bra när de betat i Grundtjärn eller Kläppsjö. Tack Robert och Greta för det :)

Och, eftersom jag började med att säga att det var en hyllning till min mamma så avlsutar jag med ett tack till henne - för att du är så klok och kan ta vara på det som finns nära och för att du lär mig så mycket nyttigt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åååå Marielle!! Vilket fint inlägg! Det kändes nästan som jag var med i hela processen, så bra beskrev du det =) Även om du förtås (som oss alla andra) önskar att du hade varit någon annanstans upptagen med ditt nya arbete, så har ju den här hösten varit otroligt värdefull på så många sätt för dig. Det är inte så ofta man får möjlighet att "återuppleva" tiden när man bodde hemma.
Många kramar från Maria

KarinW sa...

Vad skulle vi vara i köket om inte mammorna lärt oss en massa?
Jobbigt men samtidigt kul att ta reda på en massa kött.
"Älgen" kommer till mitt kök imorgon!

Marielle sa...

Ni har ju så rätt båda två :)

Karin, lycka till med älgen!

Och Maria, tack för dina ord, det känns lite bättre nu :) Jag kommer till Sundsvall snart, vad sägs om en stor kram, en del fika och mycket prat?

Maria sa...

Absolut vännen, det är bara att ropa, min dörr står öppen =)
Kramar!