Bea

Blå Band har lanserat tre färdiga kylda bearnaisesåser och jag har haft nöjet att få prova två av dem, Bearnaise Klassisk och Bearnaise Foyot. Jag måste säga att en riktigt god bea nog är bland det bästa jag vet, och ja, en av de två jag testade levde verkligen upp till mina förväntningar!

Den klassiska varianten var trevlig, men står i mitt tycke inte ut så mycket från mängden jämfört med andra kylda bearnaisesåser. Däremot var Bearnaise Foyot den sås som verkligen levererade. Foyot är i grunden en klassisk bea som är smaksatt med kalvfond för att passa extra bra till grillat nötkött enligt Blå Bands pressutskick. Jag provade den dock tillsammans med fläskfilé vilket fungerade utmärkt! Såsen är mildare i smaken än vanlig bea och tillsammans med honungsrostade rotsaker kom den verkligen till sin rätt. Det här är med andra ord en kyld bearnaise som jag kommer att hålla utkik efter i kyldisken hädanefter!

Ost och honung

Ost och honung är sådär barnsligt gott. Sådär att man inte slutar äta förrän osten är helt slut. Idag äter jag gruyère och timjanshonung från Karpathos. Det är snuskigt gott!

Bra shopping

När vi var i Sundsvall för någon vecka sedan var det faktiskt första gången jag besökte Marielles favorittillhåll Tant Anci och Fröken Sara. Vi åt väldigt goda smörgåsar med rökt renkött och västerbottensost, mer sånt till Stockholm också!

Min sambo har varit väldigt skeptisk till oliver så länge vi känt varandra. I våras vid ett restaurangbesök på Oljebaren ändrades det dock när han åt nästan hela den skål vi beställde in innan maten. Det var kanske inte de godaste oliverna jag ätit, men om han äter så :) Det var Alberquinaoliver och har visat sig vara lite svåra att få tag på. Men Tant och Fröken levererade och nu har vi en stor fin burk i skafferiet.

Lika stor och fin var burken med rättvisemärkt honung. Jag älskar att doppa hårdost i honung och den flaskan vi hade hemma har varit slut länge så när burken är stor och dessutom rättvisemärkt är det väl bara att slå till?

Mer om både oliver och honung i inlägget om Karpathosresan som kommer inom kort.

Saffransskorpor med pistagenötter och tranbär

Ikväll bakade jag och Cia lite.

Cia kokade sin årliga chokladkaffekola och jag pysslade med att försöka mig på saffransskorpor. Och jag kan meddela att smeten var riiiiiktigt god :) Hittade receptet i Aftonbladets Härligt hemma-tidning och lade till lite torkade tranbär för att vara lite egen.

Så här gör man i alla fall skorporna!

Ca 100 st (vi skar bredare bitar och fick därför bra många färre)

75 g smör
2 msk honung
1 pkt saffran (0,5g) + 1 sockerbit
200 g salta pistagenötter med skal, ca 2dl skalade
2 stora ägg
1,5 dl strösocker
5,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
(torkade tranbär, en näve eller två)

Sätt ugnen på 200 grader, skala pistagenötterna och smält smöret. Blanda sedan i honungen. Stöt saffran med en sockerbit och blanda ner i smöret. Låt svalna. Vispa ägg och socker riktigt pösigt i en rymlig bunke. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör ner smöret i äggsmeten och sikta ner mjölblandningen. Lägg i nötterna och blanda ihop till en ganska lös deg. (I detta läge åkte tranbären också i.) Lägg degen på mjölat bakbord och dela den i fyra bitar - och för att göra ett sedvanligt avsteg från rekommendationerna delade jag den på tre... Varje bit ska rullas ut till en smal längd, lika lång som plåten. Lägg glest på bakplåtspapper och platta till lätt, mjöl underlättar. Grädda i 200 g i ca 10-12 min, eller tills längderna har fin färg. Låt svalna lite och skär sedan i sneda bitar, ca 1cm enligt receptet men våra blev lite bredare. Lägg skorporna med snittytan upp och rosta i ugnen i ca åtta min, stäng sedan av värmen och låt skorporna eftertorka med ugnsluckan på glänt tills de är riktigt torra. Eller så slår man av värmen och låter skorporna vara kvar med luckan stängd - så gjorde jag.

Förvara i en fin burk som håller tätt :)

Parmesan

På min arbetsplats har det i två dagar stått en dam och sålt italienska delikatesser. Jag har dreglat varje gång jag gått förbi (och självklart provsmakat allt man kunde!) Det var balsamvinäger i en mängd olika former, olivolja, avokadoolja, andra oljor, pasta, marmelad osv osv osv. Och så det som var allra bäst! Parmesan! Den var fruktansvärt god och jag smakade så mycket jag hade samvete till. Tyvärr var bitarna lite för stora för mig. Men! En annan kär vän kände ungefär samma som jag när det gällde detta och vi köpte den stora biten ost och delade på. Sååå gott!

Jag var tvungen att slita upp den ur paketet så fort jag kom hem och nu sitter jag och tittar på Las Vegas på tv och doppar den i honung... Mmmm....

Rostbiff med rotsaker

Då julmaten intagits för femte gången i ordningen kan det vara gott med lite annat att stoppa i magen. Här hemma har det lagats rostbiff med honungsrostade rotsaker. Det kändes fräscht och nytt efter alla dagar med i stort sett samma mat, om och om igen. Inte för att jag inte gillar julmat, jag älskar alla de olika rätter som man har att välja på på julbordet, men i längden kan även den bästa bli lagom mätt på maten som serveras kring jul. Så nedan ser ni vårt sätt att bryta av julen. Nu är det nämligen dags för nya tag i köket!
Först smorde jag in rostbiffen med olivolja runt om och kryddade med salt och peppar. Sedan lagade jag den i ugnen på 175 grader. När termometern visade på 60 grader var det dags att ta ut den. Rotsakerna jag använde var palsternacka, kålrot, potatis, morot samt rödbeta. Jag stekte även rotfrukterna i ugnen, 200 grader, i olivolja. Kryddningen är enkel men ack så god: salt, peppar, pressad vitlök samt honung. Till detta serverades en enkel sås gjord på lätt creme fraiche, pressad vitlök, salt, peppar samt finhackad persilja. Enkelt och mycket, mycket gott!

Ett stort tack till Anders för inspirationen!