Kärt barn har många namn...
En del säger palt även om fläsket hamnar bredvid, andra säger flatpalt - men hemma hos mig säger man kams. Eller kamsern med ett riktigt tjock ñ på slutet. Idag åt jag och Stina kamsern hemma hos mig och vi njöt - helt klart värt koman efteråt :)
Sia har redan lagt in ett recept, så jag tänkte mest påminna om hur gott det egentligen är. Jag brukar däremot ha mer kornmjöl än vetemjöl, men eftersom jag är dålig på exakthet är ett tips att kolla receptet som finns på kornmjölspåsen. Sedan håller jag absolut med Sia, fläsk på sidan om är att föredra (visst, det är gott i också men ännu knaprigare och godare på sidan om).
Kams till vänster på botten = inte klara. Kams till höger ganska flytande = antagligen klara så plocka upp en och kolla hur den ser ut i mitten.
Färdig kams på tallriken - med fläsk/bacon, lingonsylt och den ångermanländska touchen - smör och sirap i en smarrig gegga. Jag vet, nu säger någon att jag förstör maten - men det är en riktigt bra kombination med det salta fläsket och det söta i sirapen. Stina blev faktiskt inte helt förskräckt av det hela heller.
Nu längtar jag bara tills imorgon när jag får steka upp det som är kvar till lunch!!!
Mmmmmm igen!
4 kommentarer:
Nu är det ju såhär att jag har blivit ingift i en familj med tyskt ursprung. Och i Tyskland äter man knödel. I den knödel jag känner till finns ingen potatis, men när jag tittar upp det lite extra står det att det faktiskt ska vara potatis i originalreceptet om det nu finns något sådant.
Med detta sagt vill jag dra tydliga paraleller mellan palten och knödeln...
För egen del tycker jag att knödel (jag jämför med det eftersom jag faktiskt aldrig ätit palt) inte är särskilt speciellt utan bara som kokt bröd som är geggigt på utsidan och degigt på insidan. Det är inte äckligt, men det smakar absolut ingenting! Jag kan tycka att det är ett kul tillbehör, men jag vill inte ge det den gudastatus som det både får i min tyska familj och som palten får på svenska :) vad är grejen liksom?
Smör och sirap? Aldrig hört om den kombon till palt. Däremot äter vi i min familj messmör till, tillsammans med obligatorisk smör och lingon också förstås. Kanske är det en mix av ursprung där också, när familjen består av folk från såväl Lappland som Jämtland, bosatta i Ångermanland.
Kalm? Det var som fan, men som du sa: kärt barn har många namn :) Pappa ringde idag och frågade vad jag ville ha till middag när jag kommer hem till kalix på tisdag. Lätt svar: Mammas palt! Men jag föredar bacon istället för fläsk och fläsket ska absolut inte inte inte malas och sättas in i palten. Tycker den lilla knölen ser ut som en pungkula!
Sia: KAMS ;)
När det gäller likheten mellan palt och knödel så hade vi faktiskt den diskussionen med Annikatyskutbytesstudent igår och även vi kom fram till de stora likheterna. Vet därmot inte hur de ställer sig till fläsk, lingonsylt, smör, eller sirap - men jag gissar vilt på att det är uteslutet där ;)
Angående palt/kams som koncept så tror jag att det starkt beror på de primära socialisationsagenternas inverkan - antingen gillar man det eller så inte, men självklart har tillbehören en VÄLDIGT stor inverkan... (Lite som med "blöte" som jag lovar att återkomma till en annan dag.) Messmör har jag aldrig hört, men det känns ju lite snarlikt sirapsgucket. :) Nu ska jag iaf njuta av lite "oppstekkt kamsern" även till middag och sen traska som Petronella (ifrån Plaskeby - som Sundsvall verkar efterapa idag) mot Stinas residens och lite födelsedagsfika.
Skicka en kommentar