Maten i Italien

En av de första kvällarna vi var i Florens förra gången hade vi tänkt äta Tiramisu till efterrätt, men den var slut på restaurangen vi befann oss på så servitrisen rekommenderade lite biscotti och Vin Santo istället. Och sedan dess har jag varit såld. Perfekt avslutning på en god middag. Mycket lämpligt pris dessutom, det här betalade vi 3,5€ var för.

Den här lilla flaskan med svampsmak hittade jag på en marknad i Florens. Jag har sällan svamp hemma, men tycker om att ha smaken i allt från risotto till lasagne och köttfärssås.

Risotto är en av mina favoriträtter och det är så enkelt att göra så jag skulle kunna ha det till det mesta. Förr i världen när vi var fattiga studenter och bara hade köttbullar i frysen var det hur lätt som helst att bara svänga ihop en risotto på de rester som fanns och det kändes genast mycket lyxigare. Den här fick jag på samma restaurang som jag åt biscotti och Vin Santo första gången. Det var zucchini, räkor, tomat och persilja kryddat med vitlök och chili. Fruktansvärt god!

Det här är kaffe i min storlek och styrka. Inget mjölktjafs och ingen hinkkopp.

Glass är alltid gott, men det är antagligen lite godare i Italien. Jag tar nästan alltid citronsorbet eftersom det är min favoritglass och lite vanilj eftersom det är ett bra mått på hur bra glassen är. Men i år föll jag även för Baci och blodgrapefruktvarianterna.

Squisito! var ju själva syftet med resan och det gjorde oss inte besvikna. Tyvärr öste regnet ner under dagen, men det är sånt som händer och för min del var det inte något stort problem. Här fanns massor med god mat att provsmaka och ett antal restauranger där man kunde få en hel måltid.

Vi åt pizzor som var väldigt väldigt goda. Min hette ...tendente al dolce som i princip betyder "något söt". Och det var den. Det fanns ingen tomatsås på någon av pizzorna och på min var det squacquerone som är en italiensk ost, balsamvinägermarinerade tomater samt kanderade basilikablad. Kocken Franco Aliberti var det som hade komponerat den.

På ett av de första stoppen fick vi provsmaka balsamvinägern från himlen. Jag hoppas verkligen det går att få tag på den här i Sverige också för jag kommer aldrig mer äta någon annan sort. På Olivoljor.com hittade jag ett reportage om just den här producenten, Verrini Munari, där man får en överblick över hur produktionen går till och vad som är speciellt med just dessa. Min lilla flaska kostade 5€ och är 7-årig. Just nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska äta den som godis eller om jag ska gömma den längst in i skafferiet.

Mitt honungsförråd från Karpathos börjar sina så det var dags att fylla på. Jag provsmakade flera sorter, men föll för den här som är gjorde från rovo som betyder björnbär. Jag hittade också marmelad som var tvungen att få följa med hem trots att det äventyrade vikten på bagaget. En blodapelsin och en citron, jättejättegoda!

För 10€ fick man provsmaka 3 glas vin och eftersom jag föredrar rödvin fick det bli det. Ett vin från Sardinien jag inte minns namnet på, ett Amarone-vin (eller egentligen två eftersom jag och mamma provsmakade av varandra) och ett fantastiskt rött mousserande vin med namnet Ceci. Jag valde det inte helt otippat på grund av att det matchar Cecilia så bra...

Är inte helt säker på namnet på dessa bollar. Olive all'Alascone skulle jag iallafall gissa på. Det är stora gröna oliver fyllda med köttfärs och sedan friterade. Mycket gott.

Har man bara oliver i kylskåpet behöver man inte så mycket annat.

Piadina är ett tunt italienskt bröd från Romagna-regionen som kan fyllas med lite vad som helst. I det här fallet är det skinka, mozarella, tomat och rucola. Intogs på en uteservering i San Marino med otrolig utsikt.

Tyvärr fick kameran inte följa med överallt och förra lördagens och måndagens fina middagar på restaurang finns inte på bild.

I det första fallet åt jag så jag trodde att jag skulle spricka. Det var piadina med massor av skinka och salami och det var mycket goda ostar och en sufflé som var jättegod! Det följdes av pasta, bland annat en ravioli med päron och valnötter som jag har svårt att glömma. Därefter kom det kött med balsamvinäger som var riktigt riktigt gott. Här någonstans började det dock ta stopp och jag orkade inte äta upp allt. Efterrätten var också jättegod, men antagligen var jag så mätt att jag inte kommer ihåg vad det var för något...

Måndagens besök på La Sangiovesa i fina Santarcangelo blev återigen en frossa i piadina, charkuterier och goda grönsaker och ostar med en stor fin jordgubbstårta till efterrätt!

Efter den här veckan är jag så oförskämt mätt att jag nästan har dåligt samvete.