Kosovo

Jag har varit i Kosovo. Lite lätt overkligt på ett sätt, men jag är fruktansvärt glad att jag fick chansen.

Det är inte meningen att det här ska bli ett inlägg om resan, utan om matupplevelserna. Jag är inte särskilt förtjust i matsalsmat... Skolmat är det värsta jag vet, lunchmatsalar är ingen hit... Jag äter inte ärtsoppa från som legat i beredskap sen artonhundratalet. Jessica försökte skrämma i mig att jag skulle äta pyttipanna från snuskburk. Inga bra förutsättningar alltså... Jag var förberedd på fyra dagar på sallad, mackor och frukt.

Jag hade fel. Maten var fruktansvärt bra och jag var konstant mätt. Jag har aldrig ätit så god fetaost som det serverades till varje måltid tillsammans med tzatsiki. Det fanns massor med tillbehör och olika drycker. Det var efterrätt och kakor och jordgubbar och limesabayonne (hur det nu stavas). Jag hittade en favorit i mintrånen som även kunde köpas i butiken på campen.

Den enda gången jag inte fick vällagad mat var när vi var på patrull i bergen upp mot serbien när jag fick äta lapskojs i grönpåse. Frystorkad mat som blandas med hett vatten. Inte jättegott men det vägdes upp av att vi fick grillad kyckling när vi kom tillbaka till campen. Jag hade lätt kunnat äta rations varje dag hela veckan för att upplevelsen var så himla cool.

Resorna till och från bestod av leasat flyg ner, perfekt mat även där (också ovanligt), och hem åkte vi ett eget plan, bara vi tolv. Vi fick smörgåsar från Bulgarien som mot all förmodan även de smakade hur bra som helst.

De som tidigare hört mig gnälla på mat skulle verkligen varit med på den här resan, ni skulle varit stolta!

På ett annat sätt känns det helt förjävligt att jag var proppmätt utan att känna hunger en enda gång i fyra dagar medan människor ett par kilometer från oss inte har annat än skynken för fönstren när det är flera minusgrader ute.